Händer som skapar

Här kommer fotoutmaningen som sker på instagram. Hoppas du vill vara med!

Klä dig i tid, Mars

Nej, jag har inte gett upp!
Men denna månad kommer inte slutföras i mars utan fhv typ i december. För det som skall tillverkas är en kofta. 

Att göra en egen kofta är något jag drömt om i flera år men det har aldrig blivit av. Jag är helt enkelt inte tillräckligt duktig på att sticka. Jag kan sticka men det tar för lång tid. Rastlösheten kickar in. 

Men nu passar jag på. En kofta SKA det bli i år. Den blir virkad, något som jag är mycket bättre på. 

Garnet är silke och loppat av min mamma. Jag fick det i present för några år sedan men det har bara legat i ett skåp. Det var vitt när jag fick det och vitt är inte min bästa färg. Nu ska garnet växtfärgas. Och det kommer ta sin tid. De första färgväxterna som ska växa i min trädgård är sådda och omskolade. Men de kommer inte ge färg förens i juli-augusti. Dock har jag redan börjat färga men sånt jag hade torkat och krpp som jag köpt. 

Så mars månad kommer inte bli någon redovisning utan detta projekt kommer få ta tid. Jag kommer försöka lägga uppbilder under arbetets gång!

Händer som skapar APRIL

Det är många som den senaste tiden tar paus från sociala medier. Jag är inte en av dem. Att människor blir påverkade på ett negativt sätt eller sätter för stor press på sig själv utifrån socoiala medier är inget jag riktigt känt av. Jag vältrar mig i inspiration och blir bara pepp på att skapa mer själv. 

Känslan av att känna mig en smula utanför, som om jag inte platsar in, är något jag levt med sedan barnsben. Jag antar att den känslan driver mig till att tex starta egen marknad och så vidare. 

Att skapa kan vara väldigt ensamt, man arbetar ju oftast själv. Men jag har genom årens lopp som instagramare följt fotoutmaningar, ofta från USA där hantverkare visar sitt hantverk, arbetsplats osv och på så sätt bildas en gemenskap. Det har säkert funnits här i Sverige också, man jag har missat det.  

Och vad gör man när man vill vara med om något som inte redan finns? Man gör själv! 

Så under april månad kommer jag dra igång en fotoutmaning med dagliga "skapar"-teman. Jag bara hoppas att så många som möjligt vill delta! 
För att känna att man inte är ensam, få inspiration och hitta nya skaparvänner! 

Klä dig i tid Februari, redovisning

Det tog mig ett bra tag att landa efter Thailand och dessutom har jag precis skrivit färdigt mitt examensarbete (pust) men här kommer den äntligen, redovisningen för februari!

Målet var att jag skulle sy två kjolar och ett linne. Linnet blev aldrig sytt men kjolarna slängdes ihop innan jag åkte! Och de användes typ varje dag. Jag har använt mig av samma mönster till båda kjolarna, halvklockade med dragkedja i sidan. Detta är ett mönster jag använt mig av många gånger tidigare, det är enkelt och egentligen är det bara typ fem sömmar och en dragkedja. Därför går de snabbt att sy! 

Man ser inte kjolarna så himlans bra på dessa bilder men det får vara bra nog denna månad!

Kostnad:

Material: Tyget till leopardkjolen kostade 220 kronor och tyget till den svarta kjolen kostade ca 200kr. Plus två dragkedjor för 13kr styck.      

Totalt material två kjolar: 446

Tid: Etfersom jag har mönstret sedan innan gick dessa kjolar snabbt att sy. Jag skulle säga ca en och en halv timma för båda. 

Total kostnad tid: 750 kr. 

Sammanlagd kostnad: 1196kr.

Denna månad märks det tydligt hur mycket det kostar att sy ett "kvalitetsplagg". Kjolarna kommer jag kunna ha länge om jag sköter om dem. De är måttsydda efter mig. 

Jag blev själv förvånad över den höga kostnaden, men ändå inte. Tygen är ju nya, vilket påverkar mer än vad jag som återbrukare är van vid. 

Den sammanlagda kostnaden i "Klä dig i tid" hittills ger mig lätt ångest. 

4320kr 

Tänk om jag skulle köpt dessa varor i affär, då skulle den summa jag betalat vara drastiskt mindre och de företag (nu pratar jag om stora företag så som H&M eller liknande) skulle tjäna storkovan. Tänk på hur lite pengar de som faktiskt tillverkat varorna skulle tjänat.    

Jo, jag ska flyga i år. Två gånger faktiskt.

(denna text påbörjades innan jag åkte man hann aldrig skrivas färdigt, så lite sen, men ändå aktuell) 

Om man följt mig genom åren på sociala medier så vet man att jag skrikit högt och länge ang plast, konventionell odling, konsumtion och andra vardagsval som påverkar miljön negativt. Men ändå så är jag här på denna blogg och mitt i klä dig i tid projektet och säger att jag ska flyga till solen. 

 För jo, jag ska flyga i år. Två gånger faktiskt. Och jag ser fram emot det. Att magiskt landa i en annan kultur och i en värld som faktiskt inte är min vanliga. Jag ser fram emot att få andra perspektiv och andra smakupplevelser. Jag ser fram emot att få gå på museum i New York och få fysiskt uppleva ursprungsbefolkningens hantverk. Jag ser fram emot att få simma i ett hav som är så klart att jag kanske kan få se livet som finns under ytan.

 Du kanske tänker nu att det där livet under ytan eller möjligheten att traska omkring i New York inte kommer vara en självklarhet om några år. Vattnet kanske har stigit så mycket att NY inte längre finns. Och det där livet under ytan har slutat existera. 

Jag vet att jag tänker så. 

 I grund och botten är jag ett riktigt fan av when shit hits the fan-teorierna (wshtf). Har sett typ alla domedagsfilmer. Och snaskar mig gärna genom alla preppergrupper på FB. Drömmer om ett off grid liv. 

 Men i filmerna när den där jättevågen eller temperaturerna faller eller när syret tar slut, förväntas vi att anpassa oss på några timmar. Katastrofen händer pang bom. Utanför Hollywoods katastrofrekvisita pågår wshtf för fullt. Och det har pågått länge. För vi har förorenat vår jord i långt över hundra år. Och nu är det för sent för att göra någon slags u-turn. 

 Så, miljökatastrofen pågår och de senaste årens medvetenhet har till och bidragit med en del nya ord som klimatångest och flygskam. Nu även tågskryt (lol). Några länder i världen förbjuder sugrör och plastpåsar. Andra länder förnekar att global uppvärmning ens existerar. 

 Jag tänker ofta på vad det är storföretagen/makthavarna lyfter fram som det vi bör sluta göra för att rädda miljön. 
Vi ska sluta flyga. Men allt annat vi bör sluta med pratas det knappast om. Matproduktion. Konsumtion. Transport. Mode. Stora boenden. Och så vidare. 

Varför?

 Det är systemet det är fel på. Det är systemet som behöver ändras. 

.............................................

 Nu har jag kommit hem efter resan och är fylld av intryck. Mitt barn är fylld av intryck. Han längtar tillbaka. Och undrar varför det är så olika? Varför ler ingen i Sverige? Alla var så snälla där tycker han. 

 Medans vi var borta rasades det mot kändisar (kvinnor mest, no surprise)om hur de borde skämmas för sitt flygande. Men jag ser sällan någon rasa över hur transporter ser ut tex inrikes. 

 Jag vill inte få det jag skrivit verka som ett försvarsbrev. Jag vet att det är otroligt dåligt för miljön att flyga. Jag vet att jag inte borde.

 Men jag kan inte göra allt rätt. Och för mig är det en orimlighet att kräva det. Under de senaste åren har jag i olika sammanhang sett hur otroligt tärande det är att ha den pressen på sig. Att göra alla rätta val. Att ställa sig helt utanför systemet. Många ger upp. Men står ändå en lång bit utanför enligt normen. Och där kan jag vara. Där jag odlar mycket själv. Där jag försöker undvika konsumtion. Där jag syr mina egna kläder. 

Därför har jag njutit av min resa. 
 Eller, själva flygandet var sammanlagt 23 timmars skräck pga helt onaturligt att flyga som människa. Men förutom det har jag njutit!