Stressen som nästan tagit över

Ser sjukt skeptisk ut, är det dock inte

Så har dryga två veckor gått sedan jag börjat på Skillebyholm. 

Den första veckan var som ett matatonlopp, att få ett ok från mitt jobb att jag får gå, att sy allt inför höstmarknaden, starta skolan, Björn jobbade eftermiddag (ensam med barnet på eftermiddagarna och kvällarna) och framförallt förstå att jag ändrat plats i mitt liv.


Och sen när första veckan var över, började det nog sjunka in mer och mer att jag verkligen bytt plats i mitt liv. På riktigt. Efter åratal av att vilja ändra yrke/sysselsättning. Så hände det bara så där. Poff.

Nu har två veckor gått och den stress som bott i min kropp gör fortfarande några nervösa ryck varje dag. Kroppen som ständigt gått på högvarv, speciellt de senaste två åren, har börjat förstå och lära om. 

En av mina lärare beklagade att han varit så stressad en dag. Jag kunde liksom inte riktigt förstå, vadå liksom, vi har skördat grönsaker idag. Hur kan det vara stressigt? 

Skillnaden är att jag har jobbat under konstant stress länge. Så länge att det blir en vardag. Det blir normen. Man märker det inte när tempot höjs lite i taget. Men till slut är tempoökningen omänsklig.

Så många runt mig har gått in i väggen. 
Jag slapp undan. Men när min kropp gör de där nervösa rycken varje dag förstår jag. Att stressen nästan tagit över. 

Jag säger inte att det var därför

En annan sak som hänt under våren och sommaren är att jag sökt Skillebyholms trädgårdsmästarutbildning. Men jag fick ingen plats.

Innan beskedet kom hade jag redan visioner om att äntligen få lämna barnomsorgens värld. Så när beskedet kom att jag inte fick en plats rasade min värld lite. Tårarna rann länge.

Så gick sommaren och beskedet fick sjunka in och en ny plan växte fram. Det kändes ändå ok men fortfarande väldigt sorgset och tungt. 

I lördags hade vi på "Handkraft Kvinnokraft" vår första wokshopdag, planerad sedan länge. Karin, en av grundarna av HK, avslutade dagen med en despacho-cermoni som är en tacksägelse-cermoni. Vi deltagare fick en liten lapp där vi skulle skriva ner vad vi var tacksamma för men även vad vi önskade eller längtade efter. Ni kan ju gissa vad jag skrev.

Nu i veckan har ett lugn lagt sig över mig, känslan av att allt kommer ordna sig även fast jag vetat att om åtta veckor så står utan jobb. 

Så igår på jobbet när jag stod ute på skolgården med några barn ringde min telefon, den var på ljudlöst men av en händelse plockade jag fram den just då. 

Det var från Skillebyholm.

De meddelade att jag fått en reservplats. Återigen rann tårarna. 

Nu på måndag börjar jag skolan för att bli trädgårdsmästare. 

Jag kan bara hålla tummarna för att allt med mitt jobb bara ordnar sig och att övergången från att jobba på en skola till att gå i en skola går alldeles smärtfritt.

Och, jag säger inte att det var därför, men kopplingen till cermonin är ju helt uppenbar för mig. Och lite annat magiskt.