Dagen före den sista dagen

Nog har jag klagat både högt och lågt om 2016, men rackarns vad vi carpar skiten ur de sista dagarna…

I dagarna tre har jag hängt med fantastiska kvinnor (och deras barn och män).
Men kvinnor alltså, inget slår kvinnor. 

Vi är så trötta just nu i denna lilla familj. En envis förkylning har bitit sig fast sedan några veckor. Eller nästan månader kanske. 

Så till Evelina som vi skulle hälsa på idag, sa vi att vi skulle åka vid åtta, så vi var framme  vid Tärnsjö vid tio då deras läderoutlet öppnade. Sedan vidare till dom. Klockan halv nio vaknade jag på soffan. Mitt barn vaknar så o e r h ö r t tidigt varje morgon så det är bara soffan som gäller. Morgon-tv för honom, sovstund för den vuxne. 

Vi åkte hemifrån typ kvart över tio, fortfarande så jäkla trötta.

Så fånigt trött

Vi packade iallafall in oss i bilen och for.

Jag älskar älskar älskar att åka bil. Så jäkla dåligt för naturen, jag vet, men så kul att snabbt kunna förflytta sig. Ut på äventyr i miniformat.

Idag hade vi tur vid outleten, vi hittade de bitarna vi behövde i lådorna där en köper a' kilopris. Vi köpte nästan tio kilo läder i olika tjocklekar och färger. Priset var ca 650kr. Fånigt billigt då det är naturgarvat läder av hög kvalitet. Och om en tänker på hur många saker vi skulle kunna sy för det lädret och sälja, då blir det en så stor "vinst" att det blir riktigt löjligt. Men, som jag alltid tjatar om, det är tiden som kostar. 

Lädret vi köpt ska förvandlas till en väska till mig, ett hemligt litet löv-projekt och plånböcker. 

Så åkte vi vidare till vår slutdestination, badhuset på annan ort. Vi älskar att bada, och att åka till en annan stad och testa badhus som en aldrig vart på, väldigt roligt. Vi mötte upp Evelina och två av hennes barn och badade så länge att mina fingrar vart skrynkliga. Självklart hade vi ett hänglås för lite med oss, som vanligt. Men å andra sidan har vi nu en fin samling hänglås.

 Väl hemma hos Evelina träffade vi en (för mig) insta-person som jag följt ganska länge nu.

Det är alltid spännande att träffa någon irl som en följt via sociala medier. En vet så mycket om personen, men ändå ingenting. 

Att träffas på riktigt och inte bara på nätet har iaf berikat mitt liv väldigt mycket. Har en som jag alltid känt sig som en udda fågel är det relativt enkelt att träffa andra udda fåglar. Till slut blir alla udda fåglar en flock.

Snart nytt år….

Snart nytt år… och en ny start. 

Förra året vid denna tid hade jag svindlande planer på att köra projektet "Klä dig i tid". Men livet ville sig inte och jag fick inte ihop det. Även fast det inte blev som jag ville så är projektet alltid med mig. Jag vill ju vara klädd i tid och för det mesta är jag det. Dock inte endast i min egna tid men ändå.

Egensydd jacka, klänning,väska och hårband. Stickade sockor och halsduk från ett hantverksbyte. Kero näbbisar på fötterna. 

Någon gång när jag orkar ska jag ta upp projektet igen.

Sedan några veckor tillbaka yogar jag varje kväll. Jag har blivit smått besatt. tänker på yoga under dagen och längtar till att barnet somnar så jag kan köra. Det är verkligen "good enough" yoga jag kör, men den gör mer än så.

Idag är det ☽nymåne☽ och efter kvällens yogapass invigde jag min månbok. 

Jag skrev ner lite förhoppningar för det nya året, tände ljus och brände renande salvia (maken stod i duschen medans salvians rök spred sig i torpet och när han kom ut var han helt övertygad om att det var något annat jag rökt).

Så, nytt år, ny blogg, ny energi, nystart. Pepp