Drömmen om att sy i läder har funnits länge hos mig. När jag var i 20 årsåldern försökte jag sy i skinn med min symaskin men tråden gick av och allt som blev kvar var fula hål i skinnet. Jag gav upp men drömmen fanns kvar.
Så för några år sedan hittade jag en lädersömnadskurs och därmed blev drömmen närmre verklighet. Att garva och bereda mitt egna skinn fanns inte med i drömmen från start men intresset har väckts de senaste åren.
Så när Lena nämnde att hon skulle få chansen att lära sig garvnings och beredningsprocessen blev jag eld och lågor.
Lena har får av rasen Dala pälsfår för den otroligt vackra ullens skull. Glansigt och guldskimrande.
Baggarna hon avlat med behövdes inte längre så de gick till slakt. På slakteriet saltas skinnet och omsaltas igen efter ca en vecka. Så på morgonen första dagen hämtade jag lena och skinnen.
Det första vi gjorde var att skölja bort saltet från skinnen och sedan centrifugeras så torra det går. Sedan påbörjades det tunga jobbet av att ta bort senor, fett och annat av skinnet.
När skinnen var skrapade var det dags för själva garvningsmomentet. Vi använde fettmetoden och till detta användes djurets hjärna blandat med lite såpa. Hjärnan kokades upp med lite vatten och maserades in i skinnet. Man kan tänka att det skulle lukta väldigt mycket men det gjorde det inte.
Efter detta skulle skinnen torkas i omgångar. För att få det att torka så att luft kommer in i skinnet drog vi skinnet mot en spänd kedja och sedan sträcktes det ut med ett redskap (som jag tappat namnet på).
När skinnen inte gick att sträcka ut mer var skinnen så gott som färdiga. Vi sandpapprade skinnsidan så att det vi inte fick bort vid första skrapningen försvann och för att skinnen fick sin sista mjukhet.
Så glad över mitt skinn. Så stolt. Nu ska jag bara sy något av det.
